10 Missförstånd om Nils Bejerot


Många decennier efter sin död beskylls Nils Bejerots för att orsaka narkomaners död och för att vara kommunist, fascist, reaktionär, främlingsfientlig och avsky serier. På känt manér refuserar dagstidningar genmälen. Lite skulle det nog ändå ha roat honom – mediefolket och legaliseringsivrarna förnekar sig inte. Till skillnad från andra såg han ju det komma. Nedan bemöts missförstånden om Nils Bejerots åsikter, därefter missförstånd om drogpolitikens effekter.

 
Var Nils Bejerot kommunist?

Nils Bejerot var kommunist i sin ungdom, men lämnade partiet 1956. Avgörande var ett tal som hölls av ledaren Nikita Chrusjtjov i mars 1956 om förbrytelserna under Stalinperioden och invasionen i Ungern där Sovjetunionen krossade resningen i oktober 1956. Fram till sin död var han en utpräglad antikommunist.


Var Nils Bejerot fascist och hade han en totalitär ideologi?

Tvärsom, han var rädd för fascism och ansåg att ett folk kan hemfalla till fascism om samhället sönderfaller till följd av kriminalitet och oreda. Före detta partiordföranden för Vänsterpartiet C. H. Hermansson får gå i god för att Nils Bejerot inte var fascist. Han skriver i en minnestext ”Kampen för frihet, för jämlikhet och rättvisa vägledde honom [Nils Bejerot] och solidariteten med förnedrade och utplundrade människor var hans ledstjärna” (Nils Bejerot – en minnesbok, sid 33).


Om man anser att den enskilde individens vilja alltid ska ha företräde framför majoritetssamhällets så kan man hävda att Nils Bejerots uppfattning var totalitär. Men Nils Bejerots delade den samhällssyn som skapade välfärdssamhället och den anses inte som totalitär – snarare tvärtom.


Avskydde Nils Bejerot serietidningar?

Nej han avskydde inte serietidningar. Han uppskattade bra serier. Han var dock uttalat negativa till de fascistiska hjälteideal som kännetecknade 50-talets serietidningar. Därför skrev han boken Barn-Serier-Samhälle (1954) som är en uppgörelse med den tidens fascistiska och rasistiska människosyn som präglade många av den tidens serietidningar. Nils Bejerots svar om serier publicerades i Kvällsposten 22 maj 1985.


Var Nils Bejerot reaktionär?

Om ordning och reda i samhället är det man menar med reaktionär, så visst kan han uppfattas så. Han företrädde den traditionella socialdemokratin från Per-Albin Hanssons och Gustav Möllers tid: ”... de gamla ’gråsossarna’ var lysande i sin målsättning – ett tryggt och stabilt folkhem utan fattigdom och elände…ett samhälle med klara regler om ömsesidiga rättigheter och skyldigheter både för individen och samhället …” (intervju i Carnegie dokumentationsserie, CDS 9, s 14, 1986). Den traditionella socialdemokratin romantiserade inte kriminalitet, prostitution och parasitism, istället värderade den skötsamhet, hederlighet och arbetsamhet.


Var Nils Bejerot främlingsfientlig?

Mot bakgrund att han var gift med en brittisk kvinna av judisk härkomst och under flera år under 1960-talet öppnade sitt hem för namibiska flyktingar kan man med säkerhet säga att han inte var främlingsfientlig.


Ville Nils Bejerot isolera narkomaner i koncentrationsläger och straffa snarare än ge vård?

Nils Bejerot har aldrig förespråkat något sådant, men det ingår i smutskastningskampanjen som många journalister och andra anslutit sig till ett exempel är Carl-Michael Edenborg opinionstext i Aftonbladet den 21 maj 2021 (se anmälan till medieombudmannen). I Nils Bejerot första bok Narkotikafrågan och samhället (1986) utgiven i en tid då man försökt sig på legal förskrivning av amfetamin till narkomaner, ett experiment som kritiserades hårt av Nils Bejerot och som slutade i förskräckelse, föreslog Nils Bejerot följande vårdinsatser:


- Avgiftningsenheter och särskilda vårdenheter där missbrukare utredas och diagnostiseras skilda från vårdavdelningar för personer med psykisk sjukdom. Denna typ av beroendevård finns idag, men de fanns inte 1968. Långvarig vård skulle ske under värdiga former, företrädesvis i trygga och välordnade behandlingsbyar där det fanns värdiga arbetsuppgifter och där men kunde leva ett självständigt liv. Han ansåg att personal skulle leva med sina familjer åtskilda från narkomanerna för att kunna orka med på sikt.


- För dem som hade ett etablerat missbruk och inte var villiga att upphöra med narkotika och fortsatt missbruket trots flera behandlingsförsök, inklusive kontrollerad legalförskrivning med amfetamin utblandad i saft, skulle kunna erbjudas ett avskilt boende, till exempel på en skärgårdsö och där tillåtas leva i fred med sitt missbruk. Dessa personer skulle emellertid när som helst tillåtas lämna ”ön” förutsatt att de då slutade använda droger. Senare var Nils Bejerot dock tveksam till sitt eget förslag eftersom det är svårt att motivera en missbrukare till ett drogfritt liv om denne kan leva en tillvaro med fri tillgång till droger.


Förespråkade Nils Bejerot mer polisinsatser för att komma åt droghandeln?

Nej, Nils Bejerot ansåg att det är personen som missbrukar som själv är motorn i systemet. Missbrukaren måste ta konsekvenserna av sitt missbruk och samhället måste göra det mycket obekvämt att missbruka illegala droger. Nils Bejerot förordar inte hårda straffsatser för narkotikabrott utan föreslog istället efterfrågebekämpning och konsekvenser som till exempel en månads skogsröjning eller liknande vid det första tillfället personen upptäcks med droger och två månaders skogsröjning vid nästa tillfälle. Han ansåg att det var lönlöst att komma åt de illegala drogerna genom polis, tull och underrättelseagenter eftersom producenter och langarna snabbt ersätts. Istället är det själva nyttjandet av droger, det vill säga det personliga normbrottet, som är grunden för drogmarknaden och inte de internationella syndikaten, som i och för sig också måste bekämpas. Han insåg att det är en smärtsam insikt för samhällsmedborgarna att man inte kan vinna avgörande framgångar i kampen mot narkotika förrän missbruket, missbrukaren och det personliga innehavet ställs i centrum för strategin. Det har visat sig att Nils Bejerots förutsägelse besannats, framgångarna har uteblivit i Sverige trots kraftiga polisinsatser. Polisinspektör Niklas Lindroth beskriver uppgivet i en debattartikel i Svenska Dagbladet 15 aug 2021 om polisens misslyckade strategi för att komma tillrätta med narkotikahandeln https://www.svd.se/polis-hog-tid-att-utreda-narkotikapolitiken. Nils Bejerots 30 år gamla uppmaning, att samhället måste störa den enskilde brukaren – den enda oersättliga länken i kedjan – för att nå framgångsrik drogbekämpning, har inte följts och vi ser nu resultatet av denna undfallenhet. Var och en som handlar droger stödjer utbredningen av kriminalitet i samhället.


Ansåg Nils Bejerot att narkomanen förlorat sin fria vilja och är manipulativ?

Ja, det gjorde han. Personer som har fastnat i ett beroende, det vill säga när missbruket har övergått från att vara ett rekreationsbruk till en regelrätt narkomani, har förlorat förmågan att styra över sig själv. Personen kommer att ha en ambivalent inställning till drogen och både vill fortsätta och sluta. Nils Bejerot beskrev det som att personen agerar som en heltidsanställd försvarsadvokat för sitt beroende och vill ha hjälp för alla komplikationer som följer missbruket, men motivationen att sluta med drogen är mycket bräcklig. När drogsuget infinner sig kommer personen att återfalla om drogen är lättillgänglig och om inga konsekvenser följer på återfallet. Det innebär inte att narkomanen i sig är en undermålig människa eller psykopat, utan att de psykologiska processer som orsakas av drogberoendet är så starkt att det påverkar beteendet hos personen – något som familjemedlemmar till drogberoende personer känner väl till.


Ansåg Nils Bejerot att drogmissbruk är smittsamt?

Nils Bejerot menade att vissa typer av drogberoende är smittsamma. Det gäller den typ som han kallade epidemisk och som beskriver en social smittsamhet. Främst unga personer som är djärva, impulsstyrda och nyfikna kommer att pröva droger om dessa finns tillgängliga i bekantskapskretsen. Under det första året, innan personen har drabbats av allt fler negativa konsekvenser av sitt missbruk, kommer personen introducera andra till drogen. En person introducerar en annan person, som sedan introducerar andra, där har man en epidemisk spridning. Det finns andra typer av drogberoende som uppkommit som ett resultat av en oförsiktig smärtstillande behandling med opioider, men dessa personer har ingen tendens att dra in andra i missbruk och den typen av missbrukare ger därför inte en spridning. När ett drogberoende väl är etablerat i samhället blir det kulturellt sanktionerat, som alkohol i västvärlden och numer även cannabis. Den massiva propagandan för cannabis som syns i senare års filmer och media har stöd av starka ekonomiska krafter. Här finns stora vinstintressen.

Har tusentals människor dött på grund av Nils Bejerots idéer?

Nej, även om Carl-Michael Edenborg i Aftonbladet 21 maj 2021 hävdar det. Men låt oss i stället titta på fakta: Dödligheten bland missbrukare under Nils Bejerots livstid var förhållandevis låg, men han beskylls ofta för att ha orsakat senare års höga dödstal. 1988, samma år som Nils Bejerot dog, och samma år som Lagen om kriminalisering av eget bruk infördes, dog 180 personer i Sverige till följd av narkotika. Denna nya lag gjorde det straffbart att använda narkotika, men först 1993 infördes möjlighet till fängelsestraff (högst 6 månader) för att polisen skulle ges möjlighet att kräva urinprov. I verkligheten är fängelsestraffet något som i princip aldrig utdöms.

Nils Bejerots förespråkade kriminalisering av droginnehav för att signalera att illegal droganvändning är oacceptabelt, men han var aldrig anhängare av fängelsestraff, utom i undantagsfall. I stället förordade han konsekvenser som till exempel slyröjning eller lövkrattning under ett par dagar vid innehav av ett gram hasch, vilket ingen dör av. Vid försäljning av droger föreslog han några månaders fängelsestraff kombinerat med rehabiliteringsinsatser (Bejerot 1981; Johnson, 2021). Nils Bejerot förordade således rehabiliteringsprogram, konsekvenspedagogik, fria sprutbyten, och metadonmottagningsverksamhet, förutsatt att dessa inte läckte. Psykosociala vårdprogram däremot är inte en framgångsrik metod för att bota narkomani, vilket är känt sedan minst 50 år (Hunt, 1971). Man får väl anta att Nils Bejerots insatser sparade många liv under de åren då hans idéer hade ett inflytande över svensk narkotikapolitik: genom påverkan avstod människor från att pröva illegala droger och så de blev aldrig drogmissbrukare.


Referenser

  • Bejerot N. Missbruk och missförstånd, 1981, sid 166.

  • Johnson B. Nils Bejerot och den svenska narkotikapolitiken, Arkiv förlag 2021, citat sid 121.

  • Hunt et al. Relapse rates in addiction programs. J Clin Psychol. 1971; 27: 455-6

Recent Posts

See All

Expertisen är eniga om att droginnehav av samtliga illegala droger bör avkriminaliseras Detta är ren och skär lögn. Det är företrädare för avkriminalisering av innehav som låtit påskina detta. Dödligh